Sara och hennes rumpa
Det var såhär va...
I förrgår när jag skulle förbi Systemet för att köpa årets Blossa så gick det en tjej framför mig. Hon hade på sig mjukisbyxor och nån jacka, och så hade hon såna där vackra valkar som hängde ut mellan jackan och byxorna.
Min enda tanke var, fryser inte tösen om valkarna??
Sen kan man ju undra varför man går runt så över huvud taget.
Pappa brukar undra om vissa unga tjejer ser sig i spegeln när de går ut. Just då undrade jag också det.
För det är inte särskilt snyggt med fettvalkar som tittar fram.
Jag menar absolut inte att alla ska vara pinnsmala. Och inte att man ska skämmas över sin kropp om man råkar ha "lite extra".
Men snälla skaffa en lite längre tröja så slipps det i alla fall frysas.
För frysa måste man ju göra om det är en 5 centimeters glipa mellan jackan och byxorna, och man inte har en tröja som går ned en bit över (eller ned i) byxorna.
Det gör i alla fall jag om jag råkar glömma bort att min skinnjacka är lite kort. Jag har inget som sticker ut, men jag fryser ändå.
Något som jag har, det är en stor rumpa.
Ojojoj jag lovar, i proportion till min kropp så har jag en riktig bautarumpa.
Jag är 160 cm lång och väger 52 kilo, med en A kupa (wiie) och 75 runt.
Jag är alltså rätt så liten.
Men min rumpa är alltså rätt så stor.
Hur stor?
Jag mätte rumpestumpen igår morse. Eller ja, runt hela mig, men på den... rundaste delen av rumpan.
90 cm blev det.
NITTIO CENTIMETER gott folk.
Ojojoj...
För att ha något att jämföra med så mätte jag 90 cm från min fot och uppåt.
90 cm räcker mig för fan upp till höften.
Då kan ni kanske förstå varför jag var känd som "hon med rumpan" på gymnasiet...
Men jag är stolt över min rumpa. Jag tycker väldigt mycket om den.
Förutom när jag inte kommer i mina favoritjeans.
Seriöst, jag köpte dem 2006, och då satt jag mest och käkade choklad hela dagarna.
Jag hade lagt av med Taekwon-don och tränade ingenting.
Då köpte jag de byxorna, och nu när jag tränar 6 dagar i veckan kan jag inte ha dem längre.
hmm...
Chokladätande slöfock - byxorna sitter bra
Dinkel och avokadoätande hurtbulle - rumpan är ivägen, jag får inte ens upp byxorna över den.
Muskler säger pojkvänsJocke.
Gråt säger jag.
För även om jag vet att jag är så mycket duktigare nu och tränar och äter bättre än då, så är det som om någon viskar i mitt öra att jag blivit... ja... tjockare.
Fats jag inte ens är ett dugg tjock!
Ja jag väger 5 kg mer än då, men man går för fan inte upp i fettmassa (kan man säga så?) om man går från att inte träna till att träna 6 dagar i veckan.
Muskler väger mer än fett.
Äh jag orkar inte mer, sånt här blir man ju tokig av.
Ska ta en bild på mig och min rumpa i profil nån dag, så får ni (vilka då?) se hur fin min rumpa är.
Hej svejs.
I förrgår när jag skulle förbi Systemet för att köpa årets Blossa så gick det en tjej framför mig. Hon hade på sig mjukisbyxor och nån jacka, och så hade hon såna där vackra valkar som hängde ut mellan jackan och byxorna.
Min enda tanke var, fryser inte tösen om valkarna??
Sen kan man ju undra varför man går runt så över huvud taget.
Pappa brukar undra om vissa unga tjejer ser sig i spegeln när de går ut. Just då undrade jag också det.
För det är inte särskilt snyggt med fettvalkar som tittar fram.
Jag menar absolut inte att alla ska vara pinnsmala. Och inte att man ska skämmas över sin kropp om man råkar ha "lite extra".
Men snälla skaffa en lite längre tröja så slipps det i alla fall frysas.
För frysa måste man ju göra om det är en 5 centimeters glipa mellan jackan och byxorna, och man inte har en tröja som går ned en bit över (eller ned i) byxorna.
Det gör i alla fall jag om jag råkar glömma bort att min skinnjacka är lite kort. Jag har inget som sticker ut, men jag fryser ändå.
Något som jag har, det är en stor rumpa.
Ojojoj jag lovar, i proportion till min kropp så har jag en riktig bautarumpa.
Jag är 160 cm lång och väger 52 kilo, med en A kupa (wiie) och 75 runt.
Jag är alltså rätt så liten.
Men min rumpa är alltså rätt så stor.
Hur stor?
Jag mätte rumpestumpen igår morse. Eller ja, runt hela mig, men på den... rundaste delen av rumpan.
90 cm blev det.
NITTIO CENTIMETER gott folk.
Ojojoj...
För att ha något att jämföra med så mätte jag 90 cm från min fot och uppåt.
90 cm räcker mig för fan upp till höften.
Då kan ni kanske förstå varför jag var känd som "hon med rumpan" på gymnasiet...
Men jag är stolt över min rumpa. Jag tycker väldigt mycket om den.
Förutom när jag inte kommer i mina favoritjeans.
Seriöst, jag köpte dem 2006, och då satt jag mest och käkade choklad hela dagarna.
Jag hade lagt av med Taekwon-don och tränade ingenting.
Då köpte jag de byxorna, och nu när jag tränar 6 dagar i veckan kan jag inte ha dem längre.
hmm...
Chokladätande slöfock - byxorna sitter bra
Dinkel och avokadoätande hurtbulle - rumpan är ivägen, jag får inte ens upp byxorna över den.
Muskler säger pojkvänsJocke.
Gråt säger jag.
För även om jag vet att jag är så mycket duktigare nu och tränar och äter bättre än då, så är det som om någon viskar i mitt öra att jag blivit... ja... tjockare.
Fats jag inte ens är ett dugg tjock!
Ja jag väger 5 kg mer än då, men man går för fan inte upp i fettmassa (kan man säga så?) om man går från att inte träna till att träna 6 dagar i veckan.
Muskler väger mer än fett.
Äh jag orkar inte mer, sånt här blir man ju tokig av.
Ska ta en bild på mig och min rumpa i profil nån dag, så får ni (vilka då?) se hur fin min rumpa är.
Hej svejs.
Kommentarer
Trackback