Första inlägget
Jaha, okej, då tillhör jag den stora skalan som har en blogg.
Man kan ju undra varför just jag valt att tillhöra denna gruppen, och varför just idag...
Kanske är det för att jag gillar att synas. Kanske är det för att jag har mycket på hjärtat som jag skulle behöva ge uttryck för. Kanske är det för att jag är nyfiken på om någon överhuvud taget kommer läsa det jag skrver.
Det är antagligen allt detta.
Vem är jag då?
Jag är en alldeles vanlig Sara som bor i en alldeles vanlig stad och jobbar på ett alldeles vanligt jobb.
Typ.
Eller så är jag en inte alls så vanlig Sara med ett jobb som är i alla fall lite ovanligt.
Vi kan säga att jag jobbar i en slags sportaffär. Mer än så ska jag kanske inte skriva, för det känns som att jag kanske kanske någon dag skriver ned en knäpp kommentar som en kund sagt (det händer ju flera gånger om dagen liksom) och det vore ju hemkt tråkigt om någon skulle koppla ihop mig med mitt jobb, och tycka att jag är en knäpp typ, och därför låta bli att besöka oss. Jag borde veta, innan jag började på mitt jobb hade jag aldrig varit inne i en av våra butiker, eftersom jag tyckte att loggan var så ful.
Vad gör denna Sara ovanlig då? Jag vet inte riktigt, jag tränar 6 ggr/vecka och bor i ett radhus med min sambo, fast jag bara är 22 år. Eller 22 år och 8 månader, haha.
Men vi bor inte ensamma i radhuset, där bor en katt också. Och min sambos yngre syster.
Radhuset tillhör egentligen min sambos mamma. Eller ja, det tillhör ett fastighetsbolag, eftersom det är en hyreslägenhet. I radhusform.
I alla fall så flyttade hans mamma till Gotland för ett tag sedan, och då tog hans båda systrar över radhuset, medan min sambo bodde hos sin pappa.
I augusti flyttade jag och min pojkvän, som blev min sambo in i radhuset, ena syrran bodde kvar, och den andra flyttade till deras pappa. Från och med i måndags skulle jag och min söta sambo få bo ensamma i radhuset i sju månader.
Det skulle varit sjukt skönt.
Men, så blev det inte. Yngre lillasyster kände sig ensam hos sin pappa. Hon saknade vännerna (som jag har förstått det) och fick magkatarr. Så hon fick flytta in i storasyrrans rum hos oss. Hellre det än att vi bor här ensamma och hon mår dåligt.
Vad mer då? Jag är en linslus (inte så ovaligt kanske) pluggade teater på gymnasiet och läste förpackningsdesign två år på högskolan. Jag är tokig i rockmusik och hade lila hår ett tag i gymnasiet.
Man kan ju undra varför just jag valt att tillhöra denna gruppen, och varför just idag...
Kanske är det för att jag gillar att synas. Kanske är det för att jag har mycket på hjärtat som jag skulle behöva ge uttryck för. Kanske är det för att jag är nyfiken på om någon överhuvud taget kommer läsa det jag skrver.
Det är antagligen allt detta.
Vem är jag då?
Jag är en alldeles vanlig Sara som bor i en alldeles vanlig stad och jobbar på ett alldeles vanligt jobb.
Typ.
Eller så är jag en inte alls så vanlig Sara med ett jobb som är i alla fall lite ovanligt.
Vi kan säga att jag jobbar i en slags sportaffär. Mer än så ska jag kanske inte skriva, för det känns som att jag kanske kanske någon dag skriver ned en knäpp kommentar som en kund sagt (det händer ju flera gånger om dagen liksom) och det vore ju hemkt tråkigt om någon skulle koppla ihop mig med mitt jobb, och tycka att jag är en knäpp typ, och därför låta bli att besöka oss. Jag borde veta, innan jag började på mitt jobb hade jag aldrig varit inne i en av våra butiker, eftersom jag tyckte att loggan var så ful.
Vad gör denna Sara ovanlig då? Jag vet inte riktigt, jag tränar 6 ggr/vecka och bor i ett radhus med min sambo, fast jag bara är 22 år. Eller 22 år och 8 månader, haha.
Men vi bor inte ensamma i radhuset, där bor en katt också. Och min sambos yngre syster.
Radhuset tillhör egentligen min sambos mamma. Eller ja, det tillhör ett fastighetsbolag, eftersom det är en hyreslägenhet. I radhusform.
I alla fall så flyttade hans mamma till Gotland för ett tag sedan, och då tog hans båda systrar över radhuset, medan min sambo bodde hos sin pappa.
I augusti flyttade jag och min pojkvän, som blev min sambo in i radhuset, ena syrran bodde kvar, och den andra flyttade till deras pappa. Från och med i måndags skulle jag och min söta sambo få bo ensamma i radhuset i sju månader.
Det skulle varit sjukt skönt.
Men, så blev det inte. Yngre lillasyster kände sig ensam hos sin pappa. Hon saknade vännerna (som jag har förstått det) och fick magkatarr. Så hon fick flytta in i storasyrrans rum hos oss. Hellre det än att vi bor här ensamma och hon mår dåligt.
Vad mer då? Jag är en linslus (inte så ovaligt kanske) pluggade teater på gymnasiet och läste förpackningsdesign två år på högskolan. Jag är tokig i rockmusik och hade lila hår ett tag i gymnasiet.
Kommentarer
Trackback
