Sara och hennes liv

I torsdags ringde jag till Naprapatlabbet för att boka en tid, och idag traskade jag dit.
Skulle jag äntligen få veta vad det är för fel på mina vader?
Ja det fick jag.
Efter att ha gått upp för fyra trappor och blivit äckligt svettig så fick jag vänta i väntrummet i fem minuter.
Sedan fick jag rabbla upp namn, personnummer, adress, telfonnumer och email.
Därefter var det dags att beskriva mitt problem.
Det började med att jag ibland fick ont i vristerna när jag sprang. Sedan gick det över till att göra ont dagen efter att jag sprungit, varje gång jag sprungit. Jag vilade i november och december, och började långsamt med träningen igen i januari.
Men det började göra ont i alla fall, trots att jag bara sprang 11 km i veckan.
Mattias, som jag fick hjälp av, förklarade vad felet var.
Vissa av mina små vadmuskler vill liksom inte vara med längre när jag springer. Det gör att mina fötter vinklas lite konstigt när jag är ute och lunkar, och det ger smärta.
Han knäckte min rygg, nacke och mina fötter innan jag fick en hemsk massage på vader och rumpa.
Tänk dig att en stor muskulös man hänger över dig och ger dig en brutal massage på rumpan med sina armbågar. Det var precis det som hände.
"Jag vet att jag är elak mot dig, men du vill väl att det ska bli bättre" sade han, och jag svarade "ja det är klart, det känns en hel del, men det går bra"
För det kändes verkligen ordentligt. I vaderna också när de fick sig en omgång. Aj aj aj.
Men han var snäll, och det var ju tur ;)
Jag fick också en "hemövning" som jag ska utföra en gång om dagen, och så ska jag komma tillbaka om en vecka.
Åh hoppas att det blir bättre, så att jag kan springa ordentligt igen.
Det känns i alla fall skönt att veta vad det är.
Det som käns svårast är att jag måste tänka på hur jag springer. Det känns som om jag kommer att glömma bort mig.
Men vi får se.