Sara och hennes liv

Igår kväll satt jag och Jocke och tittade på bostadsrätter.
Det fanns ungefär tre stycken som jag skulle kunna tänka mig, och det är kul att sitta och titta, och tänka på hur det skulle vara att bo där.
Men tanken på att ta en eller två miljoner i lån är inte lika lockande. Det känns riktigt läskigt faktiskt.

Och så var det ju det där med jobb... Jag vet inte riktigt vad jag vill göra.
Jag kan inte stanna på löplabbet så värst länge till, för med min lilla lön så går det inte särskilt snabbt att spara ihop till någonting. Jag behöver alltså ett jobb med bättre betalt.
Och hur får jag det? Jo då måste jag nog plugga.
Men vad ska jag plugga då? Marknadsföring kanske. Det tar väl fyra år eller nåt sånt.
Men, om fyra år är jag ju 27. Och då vill jag nog faktiskt ha ett litet barn.
Jag har aldrig mött så många söta småbarn som jag gör i mitt nuvarande jobb. Jag jobbar ju i ett köpcentrum, och de som är lediga på dagarna är ju just mamma-/pappalediga, arbetslösa och pensionärer. Och folk som jobbar natt kanske, men de sover väl...
Så det är inte så konstigt att det blir många söta ungar inne hos oss när mammorna vill börja träna igen.
Och 27, det är väl ändå en rätt bra ålder. För jag vill nog vara under 30.
Men jag kan inte börja plugga i höst, för om jag gör det kan vi inte ta lån och köpa en bostadsrätt. Så jag får nog jobba ett år till. Men om jag gör det så skjuts ju allt framåt.
Åh tusan, det här är riktigt svårt.
Det finns ett pluggalternativ till, och det är kost och träning, men där har jag bara hittat utbildningar som kostar pengar, och då måste jag ju vara bombsäker på att det är det jag vill göra.
Och Jocke, han bara grimaserar när jag säger att jag vill ha barn om fyra år.
Är det en så konstig sak att jag vill det? Om FYRA år. Då har vi varit tillsammans i sex år.
Just nu får han vara hur anti som helst, jag vill inte heller ha barn nu, men sen... om det är likadant om fyra år, vad gör vi då?
Om fyra år... det är ju en evighet dit. Det kanske blir bra, jag hoppas på det.