Sara och hennes liv

Kollade mailen i min telefon när jag låg i sägen igår kväll. Såg att jag hade fått en kommentar i min lilla rosa blogg.
En kommentar från ågon som inte känner mig. Wow :)
Jag skrev ju om när jag och mamma gick och såg 3 Doors Down, och att förbandet var förbaskat bra.
Vad jag skrev finns att läsa här och där finns ju även kommentaren, men jag måste skriva in den här nedan också, för jag blev så glad.

Hej Sara,
Tack för dom fina orden! Slå ett mail till info[a]planthreeband.com så har vi din emailadress så mailar vi när nästa spelning är på G.

Kärlek från Jake & Plan Three

Sen hur han hittade hit kan man ju undra. Han kanske satt och sökte för att se om nån skrivit nåt trevligt om bandet.
Det skulle i alla fall jag göra lite då och då om jag var med i ett band.
Åh jag vill vara med i ett band. Det har jag nog egentligen velat himla länge. Men förut så var det nog mest för att jag ville bli känd.
Nu är det för att det verkar så skoj.
Men jag kan ju inte spela nåt instrument... Sjunga går väl an, jag sjunger väl lite "speciellt" sådär ;)
Men speciellt på ett bra sätt, typ som Raine Maida, sångaren i Our Lady Peace.
Så om jag någonsin skulle få sjunga i ett band skulle vi nog kunna skrapa ihop några fans.
Man behöver ju inte ens kunna sjunga för att slå igenom. Ta håkan Hellström till exempel. Enligt mig har han ingen sångröst alls, men det finns ju sjukt många som gillar honom så.
Åh jag vill jag vill jag vill.
Men vad gör jag åt det? Ingenting, ingenting.
Knasboll.