Sara och hennes liv

Igår kväll tittade jag på ett program på femman som handlade om kvinnor i Storbritannien som valde att föda sina barn hemma, utan assistans från sjukvården. Inte en endaste barnmorska till hjälp.
I alla fall två av de tre kvinnorna valde detta eftersom de inte hade tyckt om sättet de blev behandlade på första gången de födde, som då var på sjukhus.
Okej, det kan jag förstå, men jag förstår inte hur man kan, eller vågar, låta bli att ha någon kunnig person vid sin sida.
En av tjejerna hade inte gjort en enda kontroll under hela graviditeten, och motiverade sitt beslut om att föda hemma med sin man och sin lille son som enda sällskap med "jag och min man är ju de två i hela världen som bryr oss mest om vårat barn"
Jamen det är väl klart att det är så, det fattar ju vem som helst, men det kan ju faktiskt uppstå komplikationer.
Visst, kvinnor har fött barn i alla tider, men barn och mammor har också dött.
Jag förstår att det finns kvinnor som vill föda i sitt hem, men varför inte skaffa en barnmorska som man känner att man verkligen kan lita på? Om den första inte känns bra, så ge henne sparken, och hitta en ny.
Den första kvinnan gav knappt ifrån sig ett ljud när hon födde, och jag kan tycka att hon tog helt rätt beslut, eftersom det gick så bra, men de andra två verkade ha det lite kämpigare, och det finns inte en chans att jag följer deras exempel om några år.
Jag vill ha någon som vet hur det går till vid min sida.
Men det sjukaste var ändå att personer som närvarar vid en förlossning där kvinnan inte tar hjälp av någon, inget sjukhus och ingen barnmorska, riskerar att bli åtalad.
För vad, för att ha varot moraliskt stöd?
Det handlar väl om att ingen ska våga sig på det här, eftersom det ändå faktiskt är farligt, men tusan vilken löjlig lag.