Miami Ink

Just nu kikar jag lite på LA Ink, där en av tatuerarna funderar på en vasektomi.
Eller rättare sagt, hans fru tycker att han borde sterilisera sig. Han själv verkar inte så säker på saken.
Han vill inte ha några fler barn, men han är ändå inte säker.
Frun pushar på i alla fall.
Vafan?
Det här är ju bara något man gör om man verkligen är säker på att man vill.
Fruns motivering var: jag vill inte vakna en morgon med en till överraskning.
Ursäkta? Har du någonsin hört talas om preventivmedel?
Hon kanske tycker att alla preventivmedel suger, men inte ska hon väl tvinga sin man till något?
Tänk så ångrar han sig, blir deprimerad, försöker sig på en återställning som inte funkar...
Då kan ju äktenskapet börja falla sönder.
Nej, låt honom bestämma själv.

Som tur var gjorde han det också, det blev inget.

Föda på egen hand?

Igår kväll tittade jag på ett program på femman som handlade om kvinnor i Storbritannien som valde att föda sina barn hemma, utan assistans från sjukvården. Inte en endaste barnmorska till hjälp.
I alla fall två av de tre kvinnorna valde detta eftersom de inte hade tyckt om sättet de blev behandlade på första gången de födde, som då var på sjukhus.
Okej, det kan jag förstå, men jag förstår inte hur man kan, eller vågar, låta bli att ha någon kunnig person vid sin sida.
En av tjejerna hade inte gjort en enda kontroll under hela graviditeten, och motiverade sitt beslut om att föda hemma med sin man och sin lille son som enda sällskap med "jag och min man är ju de två i hela världen som bryr oss mest om vårat barn"
Jamen det är väl klart att det är så, det fattar ju vem som helst, men det kan ju faktiskt uppstå komplikationer.
Visst, kvinnor har fött barn i alla tider, men barn och mammor har också dött.
Jag förstår att det finns kvinnor som vill föda i sitt hem, men varför inte skaffa en barnmorska som man känner att man verkligen kan lita på? Om den första inte känns bra, så ge henne sparken, och hitta en ny.
Den första kvinnan gav knappt ifrån sig ett ljud när hon födde, och jag kan tycka att hon tog helt rätt beslut, eftersom det gick så bra, men de andra två verkade ha det lite kämpigare, och det finns inte en chans att jag följer deras exempel om några år.
Jag vill ha någon som vet hur det går till vid min sida.
Men det sjukaste var ändå att personer som närvarar vid en förlossning där kvinnan inte tar hjälp av någon, inget sjukhus och ingen barnmorska, riskerar att bli åtalad.
För vad, för att ha varot moraliskt stöd?
Det handlar väl om att ingen ska våga sig på det här, eftersom det ändå faktiskt är farligt, men tusan vilken löjlig lag.

Comhem

Det räcker inte med att ringa, nu ska de ringa på dörren och störa mig i mitt hem.
De kanske tror att det är svårare för folk att säga nej rätt i ansiktet på dem istället för i telefon.
Jag har då inga problem med det.
Jag tycker nästan att det är lite oförskämt att komma och ringa på klockan 20.30 en torsdagskväll. Eller vilken kväll som helst. Vilken dag som helst, överhuvud taget. Jag vill inte ha er i min dörröppning!
Och inte Greenpeace heller, för de gör samma sak.
Jag försökte med "du jag håller på att laga mat" (för det gjorde jag), och då frågade Greenpeacekillen om det gick bra om han kom tillbaka senare.
"Nej, du kommer inte få något napp här" fick han som svar.

Oförskämt, oförskämt att störa mig i mitt hem, det tycker jag faktiskt.

Är det så här det ska vara?

Ibland (oftast när jag håller på att städa en lördag/söndag) så slår det mig med full kraft.
Ska det vara såhär resten av livet?
Ska jag jobba fem dagar i veckan, för att vara ledig två, och sen jobba fem dagar till, där jag hela tiden kommer att längta efter helgen.
Ska jag ägna resten av mitt liv till att jobba, träna och dammsuga?
För det är ju så det är, på vadagarna ska det jobbas och på helgen borde man städa upp allt det man stökat till i veckan.
Och dammsuga, moppa (i alla fall i köket), damma, städa i badrummet och lilla toaletten...
Så ska det hinnas med ett styrkepass och ett långpass helst också.
Kanske börjar jag plugga igen, men det kommer inte vara en omväxling särskilt länge, det blir ju en rutin det också.
Lite semester om sommaren, och har man tur (som jag inte hade förra året) så får man vara lite ledig till jul.
Ska det verkligen vara såhär tills jag fyller 65?

Det är som sagt oftast när jag verkligen inte har lust att städa och det dessutom är helg som de här tankarna kommer fram, men ibland kommer de bara rätt som det är. Poff! Som nu.

Jaja, det skulle kunna varit värre. Om jag jobbade kvar på mitt gamla skitjobb med den skitlönen, var singel och bodde alldeles ensam. Det hade varit riktigt jävligt.
Men det muntrar inte upp så mycket, för jag har haft en förjävla tråkig dag, och vill bara komma bort ett tag. vara lite ledig, kanske få lite sol på ektoplasman.
Men nu är det i alla fall snö ute, och det är fint.

Vi bor i Sverige för tusan!

Jag tycker mycket om att laga mat, och ibland när det är helt dött på jobbet sitter jag och letar efter inspiration på alltommat.se, tasteline.com, eller recept.nu
På tasteline hittade jag en bild av söta små muffins, med texten Cupcakeskola: Anna Steepler gör personliga minitårtor med frosting och dekorationer av godis. Enkelt och väldigt imponerande.
Vad hände med våra fina svenska ord muffin och glasyr??
Jag tycker mycket om engelska, det vore skitkul att ha ett jobb där jag fick prata mycket engelska, och det var ett av favoritämnena i skolan, men varför, varför måste så måmga svenska ord bytas ut mot engelska ord hela tiden??
Det är ju helt knäppt ju.
Och just ordet cupcakes har jag stött på flera gånger på sistone på recept.nu. Är det någon skillnad på cupcakes och muffins?
Suck...

Men... vafan?

Vi fick ett mail igår från en person som undrade om vi har behov av extrapersonal hos oss.
Det personliga brevet handlade til största delen om vad personen har jobbat med tidigare.
Hmm, jag trodde man skrev sånt i sitt CV? Ska inte det personliga brevet ge en bild av vem personen som skickat det är?
Personen började med att stava vår butiks namn utan stor bokstav i början, och sen gick det ännu mer utför (i min mening).
H*n jobbar heltid som derivatanalytiker, och vill jobba deltid/extra hos oss.
(Derivatanalytiker eller derivatanalytiker, h*n tycks inte kunna bestämma sig om det är ett namn eller inte, i CVt står det en sak och i personliga brevet en annan)
Men... du jobbar ju heltid, ska du jobba deltid hos oss också, då måste du vara en jävel på att finnas på två ställen samtidigt. Eller?
Denna person verkar ha en bra utbildning, och vara smart, och så vill h*n jobba extra hos oss. Visserligen på grund av intresse för sporterna som vi  säljer tillbehör för, men ändå, jag tycker det låter lite... knepigt.
Högst upp på det personliga brevet står det dagens datum, "14January 2009" (bara det att det heter januari) men mailet kom igår. Hmm? Dessutom har personen skrivit om några lopp h*n genomförde "tidigare i år, Lidingöloppet, Bellmanstaffetten, Midnattsloppet"
Det är bara det att inga av de loppen har gått i år, de gick förra året, och de kommer att gå senare i år.
Mailadressen till denna person finns på tre olika ställen i det personliga brevet. Tre.
Ett tips: gå igenom det personliga berevet innan det skickas.


Jag vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, kanske har jag bara för tråkigt just nu.
Jag hoppas verkligen inte att någon ska ta illa upp, inte för att jag har särskilt många läsare, men vem vet vem som skulle kunna hitta hit... jag menar inte att vara elak, bara att man ska kolla igenom en extra gång innan man skickar iväg sitt CV och sitt personliga brev.
Men, kanske kommer denna person att jobba hos oss en dag, det är ju inte jag som bestämmer sånt, utan butikschefen, och han är kanske inte lika knäpp som mig...

Lite skoj

Igår satt jag på pendeltågsstationen i Upplands Väsby och väntade på tåget. Eftersom det snöat i två dagar så var bussen sen, och jag fick ta nästa tåg. För det är ju så det går till i Stockholm.
I alla fall, när jag satt där så kom Upptåget från Uppsala in . Då noterade jag något knasigt. Ungefär 7 av 10 som gick in genom dörrarna och in till vänthallen stampade av sig snön från skorna ungefär tre meter efter det att de kommit in, alltså inomhus. Bara 3 av 10 stampade av sig snön på gallrena utanför, innan de gick in.
Varför gör man så?
Varför stampa av sig snön inomhus? Det resulterar ju bara i en massa vatten för alla resenärer att halka runt i.
Och dessutom så gick ju de allra flesta förbi spärrarna och sedan ut igen för att åka buss eller promenera till jobbet. De var alltså inomhus i en minut kanske, och sen ut i snön igen.
Samma sak när jag satt på tåget. Station efter station så gick det på folk som, precis när de kommit innanför dörrarna skulle stampa som besatta med fötterna.
Smart, riktigt smart.
När jag bodde i Södertälje åkte jag förbi Rönninge station varje dag. Stationen där ligger i en kurva, vilket gör att tåget lutar en del när det står still på perrongen.
På vintern är det rätt skoj, eftersom vissa knappt kan ta sig på tåget. De glider liksom tillbaka till dörrarna när de försöker stiga på. Detta på grund av att det är alldeles halt av snöslask och vatten på golvet, för att vuxna människor har stampat av sig snön inomhus där det är varmt. Och snö smälter i värme. Faktiskt.
De allra flesta stampar ju av sig snön utomhus när de ska in till sig själva eller en vän, men inte om de ska på tåget, eller in på en pendeltågssation. Det är rätt knasigt tycker jag.
För även om man står i snön när man ska på tåget så lossnar ju den mesta snön man har på skorna om man stampar lite med fötterna.
I alla fall från mina skor.
Jag gick bakom en tjej i en tunnel igår, på väg till jobbet. Just i tunneln var det ingen snö, så hon stampade bort snön från skorna, bara för att få snö på dem 10 sekunder senare.
Knas.

RSS 2.0