Sara och hennes liv

Idag sprang jag hela 6 km, vilket gjorde dagens runda till den längsta sedan den 3 mars, då jag sprang hela 6,02 km.
Men andra ord så känns det som om vristerna funkar bra, och konditionen är inte alls så bedrövlig som jag trodde.
Sist jag försökte springa rundan jag sprang idag, Smedby-ett varv i Sandaspåret-Smedby, så fick jag stanna tre gånger.
Men idag klarade jag av hela rundan.
Det känns riktigt bra.
Härligt väder var det också, 24 grader i skuggan, så jag sprang med shorts och sport-bh.
När jag kom hem var jag till och med svettig om händerna.
Det var en lite konstig känsla för mig, att vara så sjukt svettig övaer hela kroppen, för det händer inte så ofta. Det tog nog en timme innan mitt ansikte fick tillbaka sin vanliga bleka färg.


Utstyrseln


Rödansiktet


Svetten rinner

Vi var många tusen tjejer som sparag Vår Ruset nr 2 i Stockholm igår. (Varför det inte heter Vårruset fattar jag inte)
Jag startade i grupp 1, springa fort.
Det var Jocke som tyckte det, jag hade tänkt att starta i andra gruppen, springa, men jag är glad att jag startade i grupp 1.
Jag sprang nämligen om långt fler tjejer än jag blev omsprungen av.
Förra gången blev jag förvånad över hur många det var som valde fel startgrupp. Det var så himla många som stannade och började gå innan vi ens hunnit en kilometer. Då kanske man inte ska välja en grupp som heter springa, utan jogga eller lunka... Den första tjejen jag såg stanna 2008 var efter 500 meter.
Igår var det en tjej som började gå efter 380 meter.
380 METER!
Snacka om att välja fel startgrupp.
Väljer man någon av grupperna springa fort, springa eller jogga så ska man väl kunna klara av 5 km utan att stanna?
Det är ju en sak om man rycks med i stämningen och råkar ta ut sig för mycket i början, men så som vissa flåsade efter 400 meter...

Det var skoj i alla fall, och inte riktigt lika trångt som förra året, kanske för att jag startade i en annan grupp, och en hyfsad tid fick jag.
På Bellmanstaffetten 2008 sprang jag mina snababste 5 km någonsin (25.12), och igår blev det andra snabbaste på 25.33. Finfint med tanke på att jag sprang Vår Ruset på 27.27 förra året.
Här kommer lite bilder och film från min kamera i Jockes händer:









Klockan 18.42


Teamtröjan


Några hundra meter kvar, och jag är trött


Precis i mål, stoppar tidtagningen


Dags att få medalj


Japp, den såg likadan ut i år

Efter att jag dragit i min både tranbärsjuicen och soyadrycken med chokladsmak satte vi oss på en buss och åkte hem.
Det var lite snålare medvaruproverna i år, men jag ska inte gnälla, som fick springa loppet utan att behöva betala.

Det kändes en hel del i baksida lår på vänster ben igår, men idag är det bättre. Jag trodde jag skulle ha en hel del träningsvärk, men icke. Det kanske kommer imorron? Höger vrist känns bra också, bara lite smärta om jag vrider på foten på ett visst sätt, och det är inget jag behöver göra precis.
Det känns fint med andra ord, kanske kan jag ta tillbaka min kondition snart.

På fredagar jobbar jag fem timmar varannan vecka och är ledig varannan.
I fredags var det min jobb-fredag, men istället för att jobba fem timmar så hoppade jag in och jobbade åtta timmar, mot ett löfte om att kunna ta ut de tre timmarna, och några av mina andra övertidstimmar denna vecka, kanske på min "korta dag"
Den dagen är idag.
Men nu var det ju så att min butikschef har inköpsmöten den här veckan, vilket betyder att jag måste jobba i alla fall.
Han hade ringt en kille i söndags, som då sade att han "med största sannolikhet" kunde jobba på onsdagen.
Men helt plötsligt så gick det inte.
"Det är ju i och för sig en kille jag inte ringt" sade min chef, och plockade upp mobilen.
Innan jag gick hem frågade jag "fick du tag på honom eller" och fick svaret "nej jag har inte försökt än, men jag ringer dig senare ikväll"
Nej det gjorde han inte.
Min chef är en bra butikschef, inte alls som den jobbige engelsmannen jag hade på mitt förra jobb, men när det gäller vissa saker, t ex att fixa personal, så går det lite för segt.
Om det behövs folk på en lördag, och jag jobbat hela veckan är det ju inte min dröm att jobba en sjätte dag. Det händer ofta att han frågar mig eller Peter om nån av oss kan jobba innan han börjar ringa runt, vi är ju på jobbet och inte så svåra att få tag på.
Ibland har jag inget planerat och svarar ja, ibland kan jag inte, och ibland har jag ingen lust, men säger "du kan ju höra med extrajobbarna, och om ingen kan så kan jag ju rycka in"
Då kan man räkna med att få rycka in, eftersom min käre chef verkar vänta till sista minuten igen.
Om det var jag som skulle fixa personal så skulle jag vara alldeles orolig i kroppen tills det var löst. Och jag hade frågat min ordinarie personal i anra hand.
Jag får antagligen vara ledig nästa onsdag istället, vilket är trevligt, men idag hade passat tusen gånger bättre, eftersom det är vårruset ikväll. Om jag ska ta mig dit kommunalt måste jag åka hemifrån 17.15, vilket betydet att jag får en timme på mig hemma. Om jag inte har någon seg kund som tar en timme på sig att välja mellan två par skor, för det händer, och ofta när man själv har bråttom.
Men är det däremot lugnt kan jag gå tidigare.
Vi får se, vi har haft två lugna dagar nu när det varit soligt och fint ute, men idag är det mulet, så det kan mycket väl komma lite mer folk idag om vi har tur och jag otur...

Idag kom ju lönen för oss som får lön just den 25:e
Jag anlände en halvtimme för tidigt till jobbet, och tänkte använda den halvtimmen till att leta efter en födelsedagspresent åt min mor som fyller år på torsdag.
Istället råkade jag prova kläder i 20 minuter. Ooups.
Men jag har faktiskt fått hela 730 kr i löneförhöjning (före skatt) och eftersom lönen höjdes i april, men höjningen kom retroaktivt med början idag, så fick jag 1460 kr extra (fortfarande före skatt tyvärr) och då kan man kanske unna sig en ynka liten kjol. Så tänkte jag i alla fall.
Jag såg nämligen en rätt fräck -eller söt- kjol på Gina Tricot häromdagen.
Men, som tur var kanske, så var den snyggare på galgen än på mig.
Jag provade också "korvskinnsklänningen" i en storlek större än förra gången.
Resultatet:

Kjolen på galge (nä jag är ingen ingen mästerfotograf idag)


Kjolen på mig, lite väl suddigt, men så kan det gå


Jag provade XS av denna för en månad sen ungefär, men då satt den som ett korvskinn och var lite väl kort för min smak.

De är kluriga med storlekarna Gina Tricot. T-shirts är för stora i XS, de flesta klänningarna sitter bra i den storleken, men den här var för liten.
jag fick köpa strl 25 i byxor hos dem för ett år sedan, men inte i jeans, där fick jag ta min vanliga storlek 27.

I jakten på födelsedagspresenter hittade jag mest bara saker som jag gillade, så jag gav upp efter en halvtimme.
En väska och -ännu en, nr 15 kanske- scarf blev det till mig.
MEN jag hade 100kr rabatt på MQ där jag hittade scarfven (stavar man så?) och 15% på Vero Moda där väskan fanns.
Och det är faktiskt hål i min handväska, så det var nödvändigt.
Nästan i alla fall.
Mer nödvändigt än en scarf.
Men nu är det färdigshoppat åt mig. Det är bara mamma som ska få en grej till, för en sak åt henne hittade jag. Något jag tror hon skulle gilla, och som jag gärna själv skulle vilja ha i vardagsrummet.

Förra måndagen kände jag mig helt mosig och trött i huvudet. jag förstod inte vaför eftersom jag sovit bra och inte mindre än 7 timmar.
Så händer samma sak idag. Jag kände mig nog värre förra måndagen, men idag är det samma känsla, om än aningen mildare.
Jag undrar vad det är för knas med mig...
Måndagssjuka kanske?
Och inte har det blivit bättre av vetskapen att det varit underbart väder idag.
Hela helgen önskade jag sol så att jag skulle kunna ligga ute på gräset hela förmiddagen.
Men fick jag det? Näpp.
Men idag, då såg himlen ut såhär när jag gick från gymmet till jobbet:

Vadå mitten, vi kom ju för fan nästan sist.

Jag har haft ont i vristerna i nästan ett år nu. I början kunde det göra lite ont i höger vrist när jag sprang, då fick jag stanna och försöka stretcha ut det innan jag fortsatte.
Sedan började det göra ondare, och om jag fortsatte springa kunde jag knappt gå dagen efter.
Sedan förflyttade sig smärtan helt till dagen efter; då jag sprang kändes det bra, men morgonen efter ett pass var inte lika rolig.
Jag antog att det berodde på att jag sprungit för mycket och vilade i två månader.
Sedan gjorde jag upp en liten plan. Två korta pass i veckan i fyra veckor, sedan öka med någon kilometer, och efter ytterligare ett pat veckor skulle jag lägga in ett tredje pass.
Men jag hann aldrig med min första ökning, jag fick ont igen av att bara springa 5 km två gånger i veckan.
Då kände jag att det måste vara något som inte gick att vila bort. Kanske var mina vrister alldeles för klena?
Jag försökte träna på balansplattan, men det gick dåligt. Jag glömde bort det alldeles för ofta.
I flera veckor gick jag runt och tänkte att jag skulle fråga min chef om vi på Löplabbet har något avtal med Naprapatlabbet, eftersom vi har deras broschyrer på vår disk.
Men frågan glömdes bort hela tiden, och jag kom ihåg den när antingen jag eller Fredrik hade gått hem. I flera veckor!
En dag när jag traskade hem från jobbet kände jag att nu var det nog, och ringde Fredrik.
Han skulle höra efter, och nästa dag berättade han att vi får gå för 200:- istället för 500:- per besök.
Inte så illa inte.
Jag fick träffa Mattias, och han visste på en gång vad som var felet, jag springer lite tokigt, och på grund av det har vissa muskler i mina vader slutat att jobba.
Nu har jag varit på fyra behandlingar, varav två med akupunktur (!) och idag, som är en dagen-efter-löpning-dag så känns det lite i höger vrist, men det är verkligen pyttelite.
Jag kände för att jubla där jag låg i sängen imorse och vickade på fötterna för att känna efter.
Och att jag har fått gå fyra gånger för 800-: istället för 2000:- som vanligt folk fr betala gör det hela ännu bättre.
Heja Naprapatlabbet!

Denna skylt ska kunna skådas på ICA Supermarket Väst, Flogsta, Uppsala.

Och denna på en buss i Malmö. Jag har inte sett några såna skyltar där, antar att det är rätt nytt...

Igår bestämde jag mig för att jag idag skulle springa (minst) 5 km i den farten jag vill springa Vårruset i på onsdag, 5 min/km.
Jag tänkte att om jag orkar när jag sprungit de 5 kilometrarna så kan jag ju springa lite lugnt sista biten (800 meter) hem.
Men när jag väl kom ut i det vackra solskenet och började springa så tänkte jag om jag klarar 5 km så har jag förtjänat att gå hem, och klara det ska jag ta mig fan göra!
Det kändes nämligen från början att det skulle bli ett tufft pass. Jag fick lite ont i ryggen efter en kilometer ungefär, försökte slappna av, men det ville inte släppa riktigt, men jag sprang på i alla fall, så farligt var det inte.
Jag sneglade på klockan en hel del under passet, ibland sprang jag så snabbt som 4.30 tempo och ibland i söligt 6 minuters tempo.
Men det är ju så det blir såvida man inte springer på ett löpband. Och jag håller med Icebug om att löpband suger.
Målet var som sagt att springa 5 minuters tempo, och klarade jag det skulle min tid bli 25 min.
Mina bästa 5 km någonsin sprang jag på 5 min och 12 sekunder, det var under Bellmanstafetten den 13 september förra året. Då var jag mycket bättre tränad än jag är nu, i och med min träning inför tjejmilen. Idag känns en mil lika svårt och avlägset som det gjorde min dåliga period i juni-juli förra året. Då kändes all löpning kass. Men till slut klarade jag en mil, och när jag väl gjort det så blev det många fler.
Fan, just nu känns till och med 7 km som något ouppnåerligt, men jag kommer komma dit igen, besöken på Naprapatlabbet ger resultat.

Jaja, hur blev det med mina 5 km idag då?
25 minuter blankt klarade jag inte. Istället, när det var en kilometer kvar och jag redan hade lite svårt att ta djupa andetag gav jag mig fan på att jag i alla fall skulle klara att slå tiden från Vårruset förra året.
Och det gjorde jag, 25.58 stannade klockan på, 46 sekunder sämre än Bellmanstafetten.
Inte så illa för otränade mig, jag är stolt med tanke på hur dåligt mitt förra pass gick, och hur lite jag kunnat träna den sista tiden.
Men det var riktigt svårt att andas, jag fick inte andnöd som tur var (det är sjukt läskigt) men jag var tvungen att sätta mig i gräset och vila en stund innan jag sakta traskade hem.

Jag är också stolt eftersom det här är det snabbaste jag sprungit 5 km på egen hand. Tävling är ju lite annorlunda, då blir man sporrad av alla som springer runt omkring, och alla som hejar utmed banan.
På onsdag ska jag springa om tusen tjejer, så det så!
Eller ja, minst tusen.

Läste precis en arikel på expressen.se.
Rubriken lyder "Nyttigare barnmat med musmjölk"
Jag tycker det låter lite skumt att ge sina barn mjölk, eller mat innehållande mjölk, från genmanipulerade möss, även om mjölken är i stort sett samma som mänsklig modersmjölk.
Då ammar jag hellre mina framtida barn.
Däremot tycker jag det är en intressant tanke att använda musmjölken till att utveckla "nästa generations effektiva och biologiskt säkra mediciner" som det står i artikeln.
Tanken på musmjölk låter liksom lite lagom äcklig tycker jag.
Men, om man kan dricka mjölk från kor, getter och får, varför inte från möss också?
Bara de slutar skära av bröstvårtorna på de stackars musmammorna.

Jag sitter på jobbet och mår dåligt, blä. Men jag känner mig inte såpass sjuk att jag med gott samvete kan stanna hemma och få 800 kr mindre i lön.
Jag hoppas bara att mitt tillfrisknande inte kommer ta längre tid. Hur stor skillnad är det på att ligga hemma i soffan och slöa på jobbet? (vi har sålt för 1629 kr de 4,5 timmarna vi har haft öppet) Jag som skulle hinna få några kilometer i benen innan nästa besök hos naprapaten... Och nästa onsdag ska jag springa vårruset är det tänkt.
Håhåhjaja

Fyfan vad bra att jag just trodde att introt till Double Nature med Mustach var It's Raining Men med Weathergirls.
Haha.
Vafan, spelar de It's Raining Men på p3 Svea, det ska ju bara vara svensk musi- jaha, okej.

Nu är min tredagarshelg slut och jag är tillbaka på jobbet med trötthet och huvudvärk.
Ska man verkligen känna sig såhär när man "bara" sovit 7,5 timmar? Jag känner mig som jag brukade göra när jag gick upp 4.15 för att jobba. Helt borta i huvudet, som om det var fullt med tuggummi ungefär.
Och även om choklad brukar lösa upp tuggummi när man blandar dem i munnen så gäller inte samma sak med tuggummi i huvudet och coklad i munnen tyvärr. Jag har nämligen provat.
Jag provade med Coca-Cola också, men det hjälpte bara så länge det fanns Cola kvar i burken.
Idag är alltså ingen trevlig dag.

Men helgen var trevlig.
Jag tjuvstartade min helg i fredags. Sov till 9.30, traskade ned till ICA, kom hem och bytte om till gymkläder, traskade tillbaka till ICA och hem igen för att jag glömt en vara jag betalat för (60 kr) och kom äntligen iväg till gymmet.
Sen var det hem, äta och fara iväg till Täby där jag och Jocke hjälpte hans pappa att i två skottkärror köra jord från jordhögen på uppfarten till en stor bit mark bredvid huset där det ska bli en gräsmatta.
Det var jobbigt jobbigt, men vi fick god middag för besväret. Vi hann inte med hela högen på 6 ton, men halva ungefär.
Tänk vad mycket hjälp vi kommer få när vi flyttar, vi har ju hjälp både min och Jockes mamma att flytta, och nu detta ;)
Jag blev otroligt sömnig när vi kom hem, så 22.30 låg jag i sängen.

Jag sov till 10 på lördagsmorgonen. Väldigt skönt, men när man sovit 11 timmar blir man lätt seg. I alla fall jag.
Därför blev det frukost i solen i trädgården, och sen låg jag i trädgården till klockan tre och läste. Jag satt kanske 30 minuter i solen, men sen låg jag i skuggan resten av tiden med mjukisbyxor och luvtröja. Det blir ju lite kallt i skuggan på våren. När jag blev för kall lade jag mig i solen med alla kläderna och myste. Boken tog slut, och sen var det dags att fixa middag.


Temperaturen inne och ute i skuggan


Med dessa tillbringade jag ett par trevliga timmar


Jag hoppas på fler böcker om Odd Thomas


Besök av grannkatten


Oh lala

Igår tog jag ännu en frukost i solen ♥ sen slöade jag i soffan med Jocke innan vi drog ut på lite geocaching.
Jag hade nämligen gått med på att hjälpa Jocke leta efter två cachar han inte hittat när han letat tidigare.
Hur gick jag med på det, jag som inte är så förtjust i att leta matlådor med loggböcker i?
Jo, de två lådorna Jocke inte hittat ligger i två bunkrar. Och sånt är spännande tycker jag.
Vi hittade båda två, och letade upp fyra till, så att Jocke skulle få sin 100:e cache.
Jag tror jag bara klagade när vi letade efter den första, sen var jag rätt glad, och gick självmant med GPS:en i handen.
Det var nästan lite läskigt i den andra bunkern, men jag är tuff så det gick bra, haha.


Cache nr. 2 låg vid en kyrka med en runsten i


Sedan blev det sådana här läskigheter


Stackars


Det brukar råka bli så att älsklingen traskar före, medan jag råkar hamna lite efter. Måste ju fota lite fina bilder...


Typ 50 år gammal bombgrop


Bunkern skymtar


Dörren där jag skulle gå in först, och det gjorde jag också


Trevligt ställe


9 år gammalt mjölkpaket



Att saker får ligga och skräpa såhär... för jag kan ju inte tänka mig att denna radio (eller vad det nu kan vara) kommer från något annat ställe än just bunkern vi just var inne i


Ett till stackars träd


Men vissa delar av det levde fortfarande


Favoritblommor


Vi närmar oss bunker nr. 2


Framme. Jocke väntade utanför, och jag fick klättra in själv. Jag tror han ville se hur modig jag är. Jag hade nog inte klättrat ned om jag var där ensam...


Här klättrade jag ned, många myggor hittade jag, men myggbett slapp jag


Liknar en av pappas stövlar i Dalarna


Läskigt. Ledtråden till cachen var "behind the hatch" så det var bara till att öppna luckan ock kika in. Försiktigt så klart.


Här trodde jag att jag skulle få rota runt bland allt skräp. Läskig tanke fast jag hade handskar. Som tur var hittade jag cachen innan jag började rota.


Hemtrevligt?


Snyggingen själv

Väl hemma blev det till att laga mat (Lasagne) och sen spelade vi lite Resistance 2.
Men som alltid i skjutspel blev jag en elak skrikande flickvän som inte vill spela för att det är så jobbigt att sitta på helspänn hela tiden.
Ibland undrar jag hur min älsking står ut med mig.
Det skulle väl vara för att jag lagar lite extra mat om söndagarna som han kan värma till middag på måndagen kanske.

Såhär såg jag ut en vecka innan jag klippte mig:

Eftersom vi hjälpte mamma att flytta så hade jag knappt fixat  till håret, bara fönat det lite på morgonen.

Och sen blev det som bekant såhär:


Ur den här vinkeln är det snyggt, men det är svårt att få till det själv. Jag cyklar ju till jobbet varde dag, och duschar där. Min lilla fön bor på jobbet nu, men jag pallar inte släpa med plattången varje måndag och hem varje fredag.
Och lockigt blir det inte när det är såhär kort, vara jobbigt snett.
Hade jag fått göra om mitt val hade jag väntat tills Eleonor kom hem.
Det låter kanske fånigt, men jag är nästan lite nervös för vad hon kommer tycka om min nya frisyr.
Hon är en så duktig frisör, ja jag skulle väntat...

Jag kanske borde vara tacksam för att jag fick färg och klippning gratis, men när min nacke och vänstra sida ser ut som de gör så har jag tyvärr svårt för det. Ledsen Bella...
Att Jockes första ord när han såg mig nyklippt var "oj det där kommer ta jättelång tid innan det växer ut" hjälpte ju inte till precis.

Något positivt är ju i alla fall att nästan alla sagt att min nya frisyr är snygg.
Kanske ljuger vissa, men då är de ju knäppa.

Såhär såg jag ut när plattången hade fått vara med en dag i februari:


Om jag kunde trolla så skulle jag vilja se ut så just nu.
Men men, hår växer ju.
Det är bara det att växa ut-fasen kan bli jobbig. Det blev den på gymnasiet.
Men då hade jag inte en pojkvän med en frisör-syster att rådfråga.

Jag tror mig ha hört någonstans att Fall Out Boy bara är en kopia av Panic At The Disco, men det kanske jag bara drömde med inspiration av tjejen ovan.
Vissa personer skulle passa bättre som stumma...

(Ja jag har lånat lite från tjuvlyssnat.se...)

"Today, I thought it would be funny to sneak up behind my cat and scare it with a loud "boo!" The cat responded by jumping up, and running across my apartment, which would have been fine, except for the fact she left a trail of liquid shit everywhere she went. FML"

Idag fick vi ett paket till jobbet. Jag frågade skämtsamt min chef om han hade beställt något hit, för att han inte hade vågat beställa det hem. Såhär såg nämligen paketet ut:



Det visade sig innehålla två par mycket speciella kalsonger.
Vi fick ett brev med också, där skaparna, Frigo underwear, skriver att de skulle vilja sammarbeta med oss.
Vad är det som är så speciellt med kalsongerna?
Frigo beskriver det såhär: Med Frigo har du paketet på plats när du springer, du är fräsch och det är väldigt bekvämt.
Vi har testat frigo på både löpare, fotbolsspelare, ishockeyspelar mfl och de är väldigt nöjda med Frigo.

Och hur får man paketet på plats?
Jo, man stoppar snoppen och dess kompisar i en ficka och drar åt med en gummisnodd.
Det låter väl skönt?





Kalsongerna resulterade i många skämt oss tre heltidare emellan.
"Tänk om man glömmer bort att man sitter fast och måste skita snabbt, så drar man ned pungen till knäna"
"Förr drog man ju åt hästsvansen på startlinjen, nu får man dra åt kalsongerna"
"Som att tjejerna skulle vilja knyta fast brösten"
"Tänk så drar man åt för hårt och springer långpass. När man kommer hem är den alldeles svart, och trillar av bara man petar på den"
...

Alltså, jag förstår idén med att hålla saker och ting på plats, och stöd i kalsongerna i stil med hur en sport-bh funkar skulle kanske bli bra, men att dra en snodd runt skalman?

Jag tycker det är en bra tanke, men jag vete tusan om Frigo kommer slå stort.

Igår var jag hårmodell på Björn Axén. Tanken var väl att jag inte skulle behöva be Eleonor klippa mig så fort hon kommer hem från sin långresa. Det skulle kännas lite väl, hon kommer nog ha många som vill bli klippta. Så jag åkte in till stan med Lisa och Jocke med mig. Jocke skulle leta cachar och Lisa skulle också vara modell.
Men vi visste inte att det skulle bli kort hår, så Lisa fick gå hem. De verkade bli lite irriterade eftersom det hade varit fler som dragit sig ur, men min stackars lillasyster passar så bra i sitt långa hår. Hon skulle bara behöva bli lite klippt och färgad, inte jätteförändrad.
Som jag blev.
Eftersom Lisa gått fick jag hennes frisör Sandra också. Sandra färgade och Mette klippte.
Det var rätt så opersonligt att sitta där medan två norskor pratade om hur de skulle fixa mitt hår.
I början, när jag bara hade Mette som frisör pratade hon med mig om hur hon skulle fixa mitt hår, men sen blev det att de pratade över huvudet på mig.
Sen kom en som jobbade på Björn Axén och ville ändra en massa, men det ville inte jag. Men eftersom jag "bara" var modell så hade jag inte så mycket att tycka till om.
Jag vet ju inte hur det brukar vara, men jag kände mig lite väl osynlig. Som en provdocka ungefär.
Kanske är det så att vara hårmodell? Det är ju inte som att gå till en vanlig salong och säga hur man vill ha det, men det är ju ändå jag som ska gå omkring med frisyren sen...
Hade jag bara inte blivit Hitler på vänster sida hade jag varit mycket mer nöjd.

Såhär blev det i alla fall:

Just nu ligger jag i soffan och tittar på hockey, Sverige - Kanada, samtidigt som jag funderar på hur min laxbit kommer att smaka imorron efter att ha blivit bortglömd i ugnen lite för länge, varför det måste springa runt så många urgulliga småungar i Stinsen, hur lillebror kommer att ha det sina 8 veckor i Kanada, och vad jag ska äta till frukost imorgon innan jag cyklar till jobbet för femte gången den här veckan.

För två år sedan fick jag ju diagnosen guttat psoriasis. Det är en slags psoriasis som visar sig som små prickar, eller droppar som guttat betyder.
Som tur är inte alls lika jobbig som "vanlig" psoriasis som mormor har, och farfar hade.
Efter att utslagen försvann på några veckor så har jag inte haft något mer utbrott. En liten prick här eller där.
Häromdagen uptäckte jag en prick på ryggen. Min Essex hudkräm (som jag brukar använda att attackera de små jävlarna med) var slut, så jag smörjde in med lite av min Vera bodylotion som jag köpt på Apoteket. Bara efter första gången jag smörjde in den började den krympa, det var en stor skillnad på kvällen jag smörjde in den och morgonen efter. Och nu, bara några dagar senare så är pricken borta
Woho!
Prisad vare aloe vera!

Jag känner mig lite trött efter allt cyklande till jobbet, undrar hur lång tid det tar för kroppen att vänja sig med att cykla 30 min två gånger om dagen3-5 gånger i veckan. Det är ju faktiskt inte såå mycket. Och jag har bara cyklat 5 dagar, och till jobbet idag.
Trots att jag inte sprang i tisdags eller gick till gymmet igår så är jag trött, och tänker jag på att jag ska cykla hem idag och till + från jobbet fredag och lördag också så blir jag utmattad. Men men, det är ändå skönt att få lite träning och spara pengar istället för att sitta på buss och tåg.
Dags att jobba vidare!

Idag har jag sprungit hela 5,62 km. Det är inte så mycket egentligen, men det är det längsta passet jag har sprungit sen den 4 april.
Det var tungt, men ändå skönt att komma ut, och att klara av det.
Solen sken så underbart också, jag är på topphumör!
Ja förutom att jag är alldeles röd på magen och det kliar. Det känns som ett stort nässelutslag.
Kanske använde jag för mycket tvättmedel när jag tvättade den gröna löpartröjan?
Eller så blev jag för varm.
Note to self: skippa jackan när det är solsken och 10 grader i skuggan, t-shirt och tröja räcker gott.

Det regnade inte igår när jag cyklade hem, det var också mycket trevligt.
Snart ska jag cykla till jobbet. Trots solskenet lär det bli mindre trevligt. Låren kommer att bli trötta snabbt.

Det regnar, och inte så lite heller. Skoj att cykla hem i spöregn :(
Igår cyklade jag visserligen hem i regn, men det var inte så farligt, utan rätt så skönt faktiskt. Förutom att jag blev blöt om rumpan, men det märkte jag inte förrän jag kom hem.
Idag har jag stänkskärmarna fast på cykeln, men regnar det massor lär det inte bli kul.
Det enda som är bra med att jag slutar 19.15 idag är att det kanske har slutat regna då. Lite lerigt bara. Vi får se...

Närhelst jag hör Christina Aguileras Dirrty (som spelas just nu) så vill jag bara dansa som tusan.
Det har väl att göra med att jag dansat loss som en tok till just den låten så många gånger. De spelade den flitigt på krogen under min krogen-varje-helg-peroid på gymnasiet.
I början gillade jag den inte alls, för jag var lite pryd av mig och tyckte inte om videon.
Men sen ändrade jag mig, och nu är det fortfarande en av mina favoritlåtar att dansa massor till.

Jag har ju lite problem med smärta i ryggen, och för mitt vristproblem har jag fått två boll-övningar av naprapaten Mattias.
I morgon, och de andra dagar jag cyklar till jobbet utan att springa innan tänkte jag köra lite core-träning innan frukost.
Så blir jag starkare i muskelkorsetten, vilket ska bidra till bättre hållning, som i sin tur förhoppningsvis kan hjälpa mig att få ordning på både vrister och rygg.
Det låter väl bra?

Hm, igår kom jag på att den här veckan skulle vara ideal att köra en inga sötsaker-vecka eftersom det inte är en enda av Jockes släktingar som fyller år (!) eller har bjudit hem oss till sig.
Men jag lyckades inte särskilt bra, redan första dagen tog jag emot en sån där skumfylld kokosboll av min sötsaksgalne kollega.
Men jag tackade nej till bullar här hemma. Jocke undrade om jag inte tycker om bullarna han bakat.
Det gör jag, men jag vill bara inte äta bullar varje dag.
Idag har jag klarat mig ända till 8.36 utan att ha svikit mitt löfte i alla fall.
Jag har ätit liite sötat äppelmos, men mitt hemlagade äppelmos blev inte alls lika gott som vanligt. Varför? Jag provade med lite Atamon, så att det skulle hålla längre i kylen.
Det gör jag inte om igen, nästa gång blir det förvaring i frysen som vanligt.

Nu är min mixer äntligen igång igen, vilket betyder att jag kan göra smoothies!
Just nu sitter jag med en smoothie innehållande jordgubbar, blåbär, hallon, banan, avocado, apelsin, äpplen och blodgrape. Jordgubbar, banan och avocado fick vänta i mixern medan jag gjorde juice av de andra frukterna och bären först.
Inga fler hallonkärnor i min smoothie :D