Sara och hennes liv

Idag sprang jag hela 6 km, vilket gjorde dagens runda till den längsta sedan den 3 mars, då jag sprang hela 6,02 km.
Men andra ord så känns det som om vristerna funkar bra, och konditionen är inte alls så bedrövlig som jag trodde.
Sist jag försökte springa rundan jag sprang idag, Smedby-ett varv i Sandaspåret-Smedby, så fick jag stanna tre gånger.
Men idag klarade jag av hela rundan.
Det känns riktigt bra.
Härligt väder var det också, 24 grader i skuggan, så jag sprang med shorts och sport-bh.
När jag kom hem var jag till och med svettig om händerna.
Det var en lite konstig känsla för mig, att vara så sjukt svettig övaer hela kroppen, för det händer inte så ofta. Det tog nog en timme innan mitt ansikte fick tillbaka sin vanliga bleka färg.


Utstyrseln


Rödansiktet


Svetten rinner

Igår bestämde jag mig för att jag idag skulle springa (minst) 5 km i den farten jag vill springa Vårruset i på onsdag, 5 min/km.
Jag tänkte att om jag orkar när jag sprungit de 5 kilometrarna så kan jag ju springa lite lugnt sista biten (800 meter) hem.
Men när jag väl kom ut i det vackra solskenet och började springa så tänkte jag om jag klarar 5 km så har jag förtjänat att gå hem, och klara det ska jag ta mig fan göra!
Det kändes nämligen från början att det skulle bli ett tufft pass. Jag fick lite ont i ryggen efter en kilometer ungefär, försökte slappna av, men det ville inte släppa riktigt, men jag sprang på i alla fall, så farligt var det inte.
Jag sneglade på klockan en hel del under passet, ibland sprang jag så snabbt som 4.30 tempo och ibland i söligt 6 minuters tempo.
Men det är ju så det blir såvida man inte springer på ett löpband. Och jag håller med Icebug om att löpband suger.
Målet var som sagt att springa 5 minuters tempo, och klarade jag det skulle min tid bli 25 min.
Mina bästa 5 km någonsin sprang jag på 5 min och 12 sekunder, det var under Bellmanstafetten den 13 september förra året. Då var jag mycket bättre tränad än jag är nu, i och med min träning inför tjejmilen. Idag känns en mil lika svårt och avlägset som det gjorde min dåliga period i juni-juli förra året. Då kändes all löpning kass. Men till slut klarade jag en mil, och när jag väl gjort det så blev det många fler.
Fan, just nu känns till och med 7 km som något ouppnåerligt, men jag kommer komma dit igen, besöken på Naprapatlabbet ger resultat.

Jaja, hur blev det med mina 5 km idag då?
25 minuter blankt klarade jag inte. Istället, när det var en kilometer kvar och jag redan hade lite svårt att ta djupa andetag gav jag mig fan på att jag i alla fall skulle klara att slå tiden från Vårruset förra året.
Och det gjorde jag, 25.58 stannade klockan på, 46 sekunder sämre än Bellmanstafetten.
Inte så illa för otränade mig, jag är stolt med tanke på hur dåligt mitt förra pass gick, och hur lite jag kunnat träna den sista tiden.
Men det var riktigt svårt att andas, jag fick inte andnöd som tur var (det är sjukt läskigt) men jag var tvungen att sätta mig i gräset och vila en stund innan jag sakta traskade hem.

Jag är också stolt eftersom det här är det snabbaste jag sprungit 5 km på egen hand. Tävling är ju lite annorlunda, då blir man sporrad av alla som springer runt omkring, och alla som hejar utmed banan.
På onsdag ska jag springa om tusen tjejer, så det så!
Eller ja, minst tusen.

Idag har jag sprungit hela 5,62 km. Det är inte så mycket egentligen, men det är det längsta passet jag har sprungit sen den 4 april.
Det var tungt, men ändå skönt att komma ut, och att klara av det.
Solen sken så underbart också, jag är på topphumör!
Ja förutom att jag är alldeles röd på magen och det kliar. Det känns som ett stort nässelutslag.
Kanske använde jag för mycket tvättmedel när jag tvättade den gröna löpartröjan?
Eller så blev jag för varm.
Note to self: skippa jackan när det är solsken och 10 grader i skuggan, t-shirt och tröja räcker gott.

Det regnade inte igår när jag cyklade hem, det var också mycket trevligt.
Snart ska jag cykla till jobbet. Trots solskenet lär det bli mindre trevligt. Låren kommer att bli trötta snabbt.

Jahapp, alldeles nyss var jag ute på en löprunda, hela 3,96 km blev det.
Jag är rätt trött i låren efter att ha cyklat till jobbet i två dagar.
Det kanske inte låter jobbigt, men det är det, sträckan till jobbet är en mil och tar ungefär 30 minuter om man cyklar på lite. Och det gör jag ju såklart. Det går liksom inte att cykla sakta med min cykel.
Men trots att morgonens runda inte var så lång så är jag nöjd. Jag tog mig ut i alla fall, och jag blev inte trött i vristerna :)
Ni anar inte hur svårt det är att ändra sin löpstil. Jag har alltid sprungit på ett sätt som jag tycker är bekvämt och naturligt, och det är antagligen på grunt av mitt sätt att springa som jag har fått ont.
Så nu måste jag tänka på min hållning hela tiden, och hur jag sätter i och skjuter ifrån fötterna.
Jag kom just på att jag ska tänka på hur jag lyfter knäna också, men det glömde jag idag.
Nästa gång...
Men efter ett tag kommer min nya löpstil att kännas naturlig tror jag, så det ska nog bli bra.
Vad som helst för att vristerna inte ska göra ont, jag skulle till och med kunna tänka mig att få akupunktur igen.
Kanske.

Puh, det var jobbigt det.
Jag tror det blev fem bitar där jag sprang fortare och hela rundan blev 6,08 km lång.
Snitthastigheten blev 5.32, och snittpulsen 166.
Riktigt trött blev jag.

Näpp det blev ingen bowling, de har seriematcher hela dagen i bowlinghallen här i Väsby.
Det gjorde att jag inte behövde stressa iväg och springa, så rundan startade vid 14 istället för 12.30.
Jag sprang 5 km, och sen gick jag resten av rundan, 1,68 km.
Det var ju drygt två veckor sedan jag sprang sist, så jag vill inte starta för hårt.

I och för sig är det inte ofta jag kör för hårt...

Men ett snittempo på 5.34 var det nog inte så pjåkigt ändå, och en snittpuls på 167.
27 minuter och 50 sekunder tog det.
När jag sprang mitt första lopp (Vårruset) så sprag jag på 27.27, och det är inte så himla mycket snabbare.
Undrar vad jag kommer att springa på när jag kör Vårruset igen i maj? Bättre kommer det absolut att gå...
Mitt bästa resultat på 5 km är 25 min och... ja ett par sekunder, kommer inte riktigt ihåg.
Det var när vi sprang Bellmanstafetten med jobbet.

I fredags gick det fint att träna på gymmet, om man bortser från de där typerna som sitter och vilar på maskinerna mellan sina repetitioner. Störigt störigt.
Igår skulle jag springa, men så helt plötsligt så gick all energi ur kroppen, och jag lade mig på soffan istället. Jag trodde att jag höll på att bli sjuk igen, men så var det inte som tur var.
Så alldeles strax ska jag ta mig ut på en långsam kort runda.
Sen ska vi bowla lite. Hoppas jag inte kommer sist >_<

Undrar om jag kan träna idag.
I onsdags kom jag aldrig till gymmet efter jobbet, för jag kände mig inte helt frisk.
Det gjorde jag inte igår heller, men idag känner jag mig bra, än så länge. Lite trött är jag, men jag gick ju upp för en timme sen, så det är ju inte så konstigt.
Blir det av så blir det bröst, ben och mage idag.
Jag vill verkligen komma igång igen, jag har ju bara hunnit träna två veckor på mitt månadskort, och den 26mars går det ut.
Nästa gång blir det ett kort för tre månader, och sen är det mitt i sommaren, så då får vi se hur det blir.

Här skrev jag ju om träningen denna vecka, och jag klarade av att pallra mig ut och springa idag :)
6 km blev det, efter 5 km ungeför började det att kännas rejält i höger vrist, men jag var ju så nära hemma, så jag sprang hela vägen hem.
Just nu känns det ingenting när jag rör på foten, vilket känns lovande. Vi får se hur det känns imorron, och framförallt på tisdag då jag ska springa igen.
Fint väder var det, en minusgrad och solsken. Underbart.
Jag har till och med ätit en mandelruta utan skuldkänskor, och det känns skönt. Annars kan jag känna mig lite dålig om jag äter godsaker, men efter den här träningsveckan kan det verkligen inte skada.
Jag ska ha mig den sista nöttoppen ikväll också, med en kopp te :)

Såhär ser träningsveckan ut denna vecka:

Måndag: Morgonlöpning
Tisdag: Vila
Onsdag: Morgonsimma, gymmet efter jobbet
Torsdag: Morgonlöpning
Fredag: Gymmet efter jobbet
Lördag: Vila (äta massa kakor och dricka massa te)
Söndag: Löpning

Det är bara idag och söndag kvar, och det kommer nog gå bra.
I och för sig kom jag aldrig ut förra söndagen, men då snöade det hela dagen också, och inte så lite heller. Jag springer hellre när det inte snöar.
Men på söndag kommer jag inte att ha något val efter allt födelsedagsfika som jag planerat in på lördag ;)
Åh, jag blir glad när träningen går bra :D

Morgonens löparpass gick rätt så bra. Jag sprang samma runda som i måndags, men behövde inte stanna den här gången.
5.87 km blev det på 34.44 minuter, snittpuls 158, 5.55 snittempo, 319 kalorier brända.
Så mycket fin data får jag i min klocka, och ansluter jag den till datorn kan jag se en karta och kika hur min puls låg på olika delar av min runda.
Jag har alltså fått tillbaka min klocka (måndags).
Eller ja fått tillbaka har jag väl inte egentlien, jag har fått en ny.
Men det känns som samma, den enda skillnaden är ju att den härklockan är renare.
Men imorse när jag tvättade händerna, och fick syn på klockan så kändes det nästan lite sorgligt att det inte är min originalklocka  som sitter på vänster handled. När jag inte såg strecket som fanns på armbandet på den förra klockan kändes det verkligen att det inte är samma klocka.
Tokigt va, att bli lite sentimental över en klocka man bara haft 10 månader.
Jaja.

Igår köpte jag ett gymkort och tränade axlar och biceps.
Jag tänkte köra lite med fria vikter också, men den lättaste jag hittade var på 10 kg.
Jaja, det är väl det jag brukar använda vid axelpress hemma också, tänkte jag.
Visst visst.
Det fick ju inte alls.
Aha, jag brukar nog köra med typ 4 kg per arm vid just axelpress, för där är man inte så stark.
Fy tusan vad löjlig och uttittad jag könde mig när jag satte tillbaka hantlarna utan att ha använt dem.
Men det var nog knappt nån som märke det.
Det värsta var att jag precis köpt ett månadskort på ett gym där de lättaste fria vikterna är på tok för tunga för mig.
Jag var tvungen att grina en skvätt inne på toan, för allt kändes helt plötsligt så himla hopplöst.
Jag hade precis betalat 600 kr, och skrivit under ett kontrakt om ordningsregler och grejer, där det bland annat stod klart och tydligt att ett medlemsskap inte går att säga upp innan tiden gått ut.
Kanske skulle de kunna göra ett undantag om man köpt kortet samma dag, men vem vet?
Jag ryckte i alla fall upp mig och gick och frågade i receptionen.
Det visade sig att jag hade varit lite för ivrig och helt missat stället med hantlar som stod bredvid de fria vikterna.
Där fanns det hantlar från 1 kg.
Helt plötsligt så var jag på finfint humör igen, och satte igång med axelpress.
Det kändes lite klent att sitta där med vikter på 4 kg, men efter 15 repetitioner var jag helt slut i armarna, så det var en bra vikt.
Sedan körde jag koncetrationscurl och enhands hantelrodd med 5 kg.

Näe jag var klar blev det dusch, återhämtningspizza och Ica Maxi för 750 kr.

Ojoj, gissa om jag har träningsvärk idag.
Mage, axlar, bröst, rygg, ben...
När jag gick från gymmet igår kändes det som om jag kunde gjort lite bättre ifrån mig, trots att jag gjorde ungefär 17x4 på varje maskin.
Idag känns det som om jag gjorde rätt bra ifrån mig i alla fall :)
Nu ska jag traska ned till centrum en sväng och fixa presenter åt två av Jockes kusiner som fyllt år.
Jag ska göra det.
För det är sån jag är, snäll, haha.

Jahapp, nu har jag tränat på gym alltså.
Jag fick lära mig 5 olika maskiner som tränade axlar, rygg, biceps, bröst och ben+rumpa.
Magträning var pilatesboll, vilket kändes lite b.
Kanske har de en mer avancerad maskin för träning av magen, jag fick en nybörjarrundtur.
Eller så finns det ingen riktigt bra magträningsmaskin?
Frågan är i alla fall om jag ska betala 600 kr i månaden för att gå till det här gymmet eller inte.
Jag är trött i kroppen, jag gjorde bättre ifrån mig de 45 minuterna jag tränade än jag gjort på länge hemma.
Men jag vet faktist inte riktigt.
Det kändes bra, men...
Att träna hemma är gratis, men här lockar säng, TV, dator och soffa till slappning istället för träning.
På gymet finns inget som distraherar, där ser man ju ut som ett fån om man bara står och hänger istället för att träna.
Jag får väl ta och fundera lite.
Jag hade nog förväntat mig att bli helt frälst, och nu när jag inte riktigt blev det så vet jag inte vad jag ska hitta på.
Det kändes lite halvslitet i själva gymdelen, och i början tyckte jag att ljuden från löpbanden, TVn och radion störde, men sen glömde jag bort det.
Hmm...
Jocke kanske vet, han är klok :)

Nu har jag bokat en introduktion på Sport & Fitness. På fredag klockan 13.30 ska jag prova på att träna på ett gym.
Jag har faktiskt gjort det en gång, men det var i nian, så jag kommer inte ihåg särskilt mycket...
Om jag skulle få för mig att köpa ett månadskort så ska jag försöka byta pass med Peter en dag, så jag slutar tidigare på tisdagen istället för onsdagen. Det ingår nämligen gruppträning i månadskortet, och det finns ett pass som kallas för box som går på tisdagar. Beskrivningen lyder Box- och kampsportsinpirerad fysklass med redskap, där både kondition och styrka ingår. Passar alla.
Det låter skoj, för jag saknar faktistk Taekwon-don, så det skulle vara kul att prova på.

Usch vad jag känner mig dålig.
Igår var det dags att träna ben och rygg. Jag kom hem vid 16 och tänkte vila en halvtimme innan jag satte igång, men Jocke ringde och vi åkte och handlade mat. I bilen på väg hem blev jag jättetrött, och sen blev det ingen träna.
Idag skulle jag springa, men jag har fortfarande ont i vristerna sedan jag sprang i torsdags, så jag orkade inte pallra mig ut.
Det är inget kul att springa när det gör ont ju.
Så nu sitter jag här och har inte tränat som jag ska, och det får mig att känna mig usel. När jag inte tränat så känns det som om allt jag äter kommer omvandlas till fett.
Men jag vet ju att det inte är så.
När jag pluggade på Nackademin så tränade jag inte på två år, och år godis nästan varje dag. Jag och Daniel satt och drack julmust och åt kalaspuffar till frukost på helgerna. Och då vägde jag några kilo mindre än jag gör idag.
Det var väl musklerna som försvann, och nu har jag byggt upp dem lite igen, men jag känner mig ändå dålig.
En känsla som liksom inte går att skaka av sig.

Förut tyckte jag mer om tanken på att träna styrketräning hemma än att behöva pallra sig iväg till ett gym, och då gick det finfint för mig att träna hemma, men på sistone känns det bara tråkigt och svårt att komma igång.
Jag tror nog att jag skulle göra bättre ifrån mig på ett gym just nu.
Men... ett gymkort kostar pengar, och nu när Jockes syster ska flytta hem till sin pojkvän kommer vi att få hyran höjd med 1200 kr per person.
Dessutom så vet jag inte hur man använder utrustningen på ett gym. Jag har tränat på ett gym en gång, och det var i nian.
Suck...

Imorse snöade det när jag gick upp. I vanliga fall hade jag blivit glad, men jag skulle ju ta mig en morgonrunda.
Och det är inte så skoj när det snöar.
Menmen, vad skulle jag göra? Ta och springa klockan åtta ikväll när jag kommer hem? Nej tack.
Så jag drog på mig strumpor, tights, t-shirt, tröja, skor, vantar, mössa och så min nya jacka.
Japp igår köpte jag den minsann. Jag köpte också ett par Slip Stoppers.
På med reflexvästen, starta gpsen i klockan, och så bar det av.
Det gick riktigt bra, jag kände hur jag flög fram, och noterade ett tempo på 5.30.
Snabbare än jag brukar springa minsann, och på morgonen också, innan frukost, precis utkravlad ur sängen.
När jag bara hade en bit kvar tills jag var hemma tittade jag på klockan.
Jag hade bara sprungit 2 km! Bara att tänka ut en omväg hem då.
Sen gick det inte så bra, jag blev så sjukt trött att jag var tvungen att stanna efter 4 km och vila en minut.
Sen sprang jag den sista kilometern och belönade mig själv med en juice på blodapelsin, äpple, hallon, blåbär och kiwi.
Mumsi mumsi.


Fina grejer detta

Inget inget inget.
Känner mig som en riktig jävla slöfock, men vad ska man göra om man har ont i halsen. Inte springa och träna styrka i alla fall.

Jag kan seriöst inte springa längre.
Idag hann jag 2,94 km innan jag gav upp. Under 3 km!!
Jaja, det är i alla fall bättre än i fredags, då hann jag bara 2,46.
Men det är så himla tråkigt att det bir såhär. Jag känner mig så himla dålig när jag ger upp. Men jag är å andra sidan inte en sån person som fortsätter om det gör ont. För jag har märkt att det gör ont i flera dagar då.
Nu har jag i alla fall gjort 100 situps på bollen, så det känns lite bättre, men jag kommer ju att tappa min kondition om jag ska hålla på såhär.
I augusti sprang jag hela 50,8 km, och det är mycket för mig. Visst, jag sprang kanske lite extra, eftersom jag tränade för mitt första millopp, men ändå.
Den här månaden har jag bara sprungit 8,7 km, och halva månaden har nästan gått.
Nej nu ångrade jag mig, det känns inte alls bättre efter situpsen, det känns ännu sämre nu när jag tänker efter.
Känner mig så dålig.