Sara och hennes liv

Härom veckan läste jag i tidningen att konsumenterna snart kommer att tröttna på alla dessa limited edition-varor som finns ute i butikerna. Och det kommer vi säkert att göra också. Snart.
Men inte riktigt än.
Jag föll för det här knepet i dag igen, precis som jag gjorde i somras. Jag har nämligen köpt mig en chokladkaka, fast jag bara skulle köpa mjölk, potatis och grönsaker.
Hur kan det komma sig?
Jo för när det gäller matvaror (och då speciellt choklad) så är jag en sucker för saker med en begränsad upplaga.
Ja, om det låter gott förstås. Toapapper i begränsad upplaga, som Lambis limited edistion-design bryr jag mig inte ett dugg om.
Men nu är den alltså här, Marabou vinter.
I somras letade jag till och med efter Marabou sommar, men vinterupplagan har jag inte hört något om. Den bara fanns där i affären, och fick följa med mig hem.



Jag råkade liksom snegla mot jättehögen med chokladkakor -de hade ett kanonerbjudande enligt dem själva, en 200g chokladkaka för 18 kr, wooow- och tänkte att det är minsann billigare på Maxi och att vi redan har choklad hemma, när mina ögon föll på något annorlunda. Något blått.
På baksidan står det "mjölkchoklad med karamelliserade kakobitar samt nejlika och andra kryddor"
Först rynkade jag på näsan och tänkte att det inte lät sådär jättegott, men så tittade jag på framsidan igen. Vad ser man där, förutom nejlikor? Jo kanel, ingefära, peppar och kardemumma.
Pepparkaka? Det låter ju inte helt fel med choklad som smakar pepparkaka.
Det tråkiga är att den mest smakar vanlig mjölkchoklad med amå störande hårda bitar i (kakobitarna). Det luktar kanske lite kanel om chokladen, men smaken finns inte där.
Marabou sommar köpte jag flera gånger, men Marabou vinter får ligga kvar i äffären när jag handlar.

Nu har vi skrivit på lånehandlingarna. Nästa steg är att sitta och se på när lånet blir verklighet den 15 januari.
Iih.

Nu har jag skrattat gott åt Little miss sunshine. Vilken jäkla familj XD
Och grabben liknar lillebror en del. Mamma och syster håller med. Definitivt en film värd att se, det är inte ofta jag skrattar så högt till film när jag är ensam.
Nu är vetekudden varm, vilket betyder godnatt.

Nu sitter jag i soffan med 20 tända ljus och ska alldeles snart titta på Little miss sunshine. Det går att mysa på egen hand minsann. Man kan ligga hur man vill i soffan, och äta hur mycket glass och chokladfondant man kan på egen hand  :)
Och när man dessutom vet att om en dag och några timmar kommer älskling hem, då kan man stå ut.
Men inget slår tvåpersonsmys.

Idag var det så lite att göra på jobbet att jag ändrade hela min gård på Farmville, och nu har jag, medan jag tittat på CSI NY fixat klart.
Farmville-nördigt deluxe.

Före


Efter


Innan detta åt jag kycklingfilé panerad med ris, drack cola och tittade på True Blood.
Det skulle bli chokladfondant med vaniljglass och egenkanderade pecannötter till efterrätt, men det känns som om colan var sött nog för idag. Det får bli imorron istället.

Jocke spelar just nu i Helenelunds första match i Kosa cup, hoppas det går bra för dem.

Igår åkte Jocke till Oslo för cupspel med bandyn. Han kommer hem tidigast söndag eftermiddag/kväll, men antagligen mitt i natten eller tidig måndag morgon.
Detta kommer att ge mer problem än bara saknad, nämligen en iskall säng.
Den senaste veckan har jag när jag gått och lagt mig legat och ylat efter Jocke så att han ska komma och värma mig. Då blir det ju liksom katastofkallt i sängen om jag ska ligga där själv i fyra nätter.
Lösningen är min lavendeldoftande vetekudde som jag igår körde i micron 4 minuter. Den plus två täcken och en filt.
Det funkade jättebra, så bra att jag mitt i natten vaknade och var alldeles för varm.
Samma sak kommer upprepas ikväll.

Jag lade precis in morgonens intervallpass på jogg.se men tyckte att det såg lite konstigt ut.
Inte kan jag väl ha sprungit 76 km i oktober? tänkte jag.
Felet hittades rätt snabbt. Visst var morgonens runga jobbig, men den var inte så lång som 45km.
Den var inte ens 6 km, så seg var jag imorse.


Felet:

Väldigt bra tycker jag.

Inatt drömde jag att jag drömde att vi hade tre katter. En svart som höll sig inne mest hela tiden och en svart och en vit som mest sprang ute. Sen "vaknade" jag och tänkte att det var en konstig dröm, eftersom jag vet att vi inte har nån katt längre, och att vi aldrig haft tre.
Sen vaknade jag på riktigt.

I måndags var det riktigt lugn på jobbet, så jag tillbringade en lång stund med att titta på tapeter. Jag kikade runt på två hemsidor där man kunde provtapetsera.
Resultatet av detta är att jag blivit kär i ett antal tapeter:

Från Ecotapeter:







Från Boråstapeter:







Den första tapeten är en sammetstapet, och den första jag fastnade för.
Jag gillar sammetstapeter, vi hade det när jag var liten. De var så trevliga att ta på.
Men en vägg sådär ungefär.
Jocke verkar inte protestera, och det är ju trevligt.

Idag pallrade vi oss ned till mäklaren för att skriva på papper.
Vi var lite oroliga att säljarna skulle vilja att vi flyttade in tidigare än vi vill (början på december pratade mäklaren om igår), men när vi förklarade att vi har uppsägningstid till slutet av januari så sade de att de kunde minsann anpassa sig! Även om de kommer att flytta in i sitt nya radus den 1 december.
Så, tillträde blir den 15 januari 2010.
Tänk, då har vi vår alldeles egna lägenhet.
Jag kan redan se mig själv sitta på balkongen i sommar.
Där ska jag ha min övervuxna svärmorstunga, kanske tomater, ärtor, en murgröna på ena väggen...

Klockan 9 är det dags för oss att skriva kontrakt.
Fatta!
Vi ska skriva ett kontrakt och förhandla (för så kommer det nog att bli) om tillträdet.
Säljarna vill helst vara ute i början av december, som jag har förstått, men även om vi säger upp vår lägenhet idag så börjar Väsbyhem att räkna det som om vi sade upp den i månadskiftet. Det är tre månaders uppsägningstid, så vi kommer inte att ha blivit av med detta boendet förrän slutet av januari.
Det är inte jättehög månadsavgift i den nya lägenheten, men de 2459kr som avgiften ligger på plus 7200kr som vi har här blir ju en slant om man måste betala dubbelt. Och så lånet.
Vi får se hur det går helt enkelt.
Jag är faktiskt rätt så lugn än så länge, men det lär ju ändras när vi kliver ur bilen.

Imorse hämtade jag min telefon mellan andra och tredje setet i min styrketräning. Jag såg att Jocke hade ringt, och tänkte först att jag skulle ringa honom när jag var helt klar med träningen, men nyfiken som jag är så ringde jag med en gång i alla fall.
Ungefär såhär lät det:
J: Hej
S: Hej
J: Jo jag fick ett samtal alldeles nyss
S: Jaha? Vad var det för ett samtal då?
J: Gissa
S:Har de backat?
J: Ja, det var mäklaren, han sade att de som skulle köpa lägenheten har dragit sig ur, och att vi får köpa den för vårat bud om vi vill
S:!!!

Vi pratade en stund och bestämde oss för att vi nog vill flytta in på Industrivägen 8.
Jag tog på mig uppdraget att prata lite med mäklaren och ICA Banken, där vi har ett lånelöfte.
Först ringde jag mäklaren, men fick inget svar, sedan var det telefonkö till ICA Banken, och så försökte jag med mäklaren igen, ringde jobbet för tredje gången för att säga att jag eventuellt kunde bli lite sen...
Till slut fick jag tag på min chef och sedan mäklaren.
Det hela resulterade i att jag blev lite sen -30 ynka minuter- till jobbet och har fixat en tid för kontraktsskrivning imorron klockan 9.
!!
Det känns helt sjukt och väldigt konstigt, men jättekul.
Förutom att mäklaren är lite halvmysko.
Det är jag som haft mest kontakt med honom, men han ringer ändå till Jocke.
Han fixade ERA lånelöfte åt oss med mig på telefon, men satte Jocke som huvudperson för löftet.
Plus att han glömde ringa upp mig idag, för att tala om vad säljarna tyckte om tiden imorron. Efter 5,5 timmar orkade jag inte vänta längre och ringde upp honom. det visade sig att han hade glömt bort.
Väldigt konstigt.
Glömma kan ju alla göra, men att ta kontakt med den personen man pratat minst med?
Jaja, det blir nog bra i alla fall.
Här kommer en planritning:

Nu har jag varit vaken i en timme, men jag vet att sängen fortfarande är varm. Av någon konstig anledning så brukar jag känna efter när jag ska dra upp persiennerna, vilket jag brukar göra efter frukost, tandborstning och allt sånt. Och sängen är ALLTID fortfarande varm, även om det gått 1,5h.
Särskilt där kaminen Jocke legat.
Men idag har jag lyckats låta bli att stoppa in händerna under täcket. Varför? Jo för att om jag gör det så är risken stor att jag stannar kvar i sängen. Och det går ju inte.
Jag ska inte gå hemifrån förrän klockan 11 (om drygt 3 timmar), men innan dess ska det tränas, ätas en andra frukost (eller återhämtning, men en andra frukost är mer Hobbit-likt), duschas, fixas med matlådor och snyggas till.
Jag ska träna 9.30, om 50 minuter så visst skulle jag kunna krypa ned och gosa in mig i täckena en liten stund, men då blir det riktigt svårt att ta sig upp igen. Plus att det finns lite disk som jag gärna slipper ikväll.
Att jag ska jobba 6 dagar på raken och inte får sovmorgon förrän på söndag gör det inte lättare att låta bli att smyga upp för trappen och slinka ned i sängen, men det är väl bara att bita ihop. Att gå upp 7.30 är egentligen inte alls farligt. Annat var det att gå upp 4.15 varannan vecka och ta nattbussen till jobbet. Huva.

Numera har mina klänningar och finkjolar en egen garderob. Det är som en enda stor fest där inne :D

Nu har vi dragit oss ur också denna budgivning. Jag var nervös hela dagen fram till klockan 15, då budet på 1 720 000 kom.
I och med det var det slut.
Jocke var visst mer nervös för att vi faktiskt skulle vinna. "Tänk om vi skulle vinna, och sen tänka att det var överpris med 1 710 000"

Jaja, nya visningar kommer det bli, och nång gång måste det lossna.
Jag ser verkligen fram emot att flytta, att få måla goch tapetsera för att få det som vi vill, och framför allt att inreda.
Ja renovering ser jag inte alls fram emot, det känns faktiskt jobbigt bara att tänka på, men när det är klart, då kommer det vara så fint, det vet jag :)

Jag har inte skrivit något sedan den 21 augusti.
Det var liksom som om all lust att beskriva mitt liv gick ur mig när vi förlorade budgivningen på Lagmansvägen. Jag slutade att skriva mitt i budgivningen till och med.

Det har hänt lte olika saker som kanske har varit värda att skriva om. Jag har träffat lillebrors kanadensiska tjej, sprungit två lopp, blivit blond, katten och Eleonor har flyttat till Belgien... men det har inte blivit något skrivet ändå. Men nu är jag tillbaka. Tror jag.
Jag hade lite planer på att byta adress till sarasvard eller kanske siss, men de adresserna är upptagna, trots att de inte verkar finnas. Mysko. Saraochhennesliv känns lite långt, men jaja. Jag har ju en hel del skrivet här, så jag fortsätter.
Jag har lite småplaner på att göra bloggen till en tillfällig renoveringsblogg när vi väl flyttat. Med lite tips och så. Vi får se.


Nu är vi mitt i -eller förhoppningsvis i slutet av- en annan budgivning, Industrivägen 8.
Den här gången är det en lägenhet på 80 kvadrat längst upp i ett hus med, ja 5 våningar kanske det var?
Såhär ser det ut just nu:

Vi är BR och jag lade idag vårat sista bud.
Förra budgivningen, som ju var vår första var väldigt stressig, det var press från alla håll och jag började gråta mer än en gång.
Den här gången har vi varit lite mer passiva, och egentligen inte räknat med att vinna budgivningen.
Visst vore det underbart om vi gjorde det, men den där HX verkar rätt hetsig, och blir nog den som flyttar in. Tyvärr.
Det känns dumt att stressa upp sig mer än nödvändigt.


En liten titt på det blonda :)