Sara och hennes liv

Imorse hämtade jag min telefon mellan andra och tredje setet i min styrketräning. Jag såg att Jocke hade ringt, och tänkte först att jag skulle ringa honom när jag var helt klar med träningen, men nyfiken som jag är så ringde jag med en gång i alla fall.
Ungefär såhär lät det:
J: Hej
S: Hej
J: Jo jag fick ett samtal alldeles nyss
S: Jaha? Vad var det för ett samtal då?
J: Gissa
S:Har de backat?
J: Ja, det var mäklaren, han sade att de som skulle köpa lägenheten har dragit sig ur, och att vi får köpa den för vårat bud om vi vill
S:!!!

Vi pratade en stund och bestämde oss för att vi nog vill flytta in på Industrivägen 8.
Jag tog på mig uppdraget att prata lite med mäklaren och ICA Banken, där vi har ett lånelöfte.
Först ringde jag mäklaren, men fick inget svar, sedan var det telefonkö till ICA Banken, och så försökte jag med mäklaren igen, ringde jobbet för tredje gången för att säga att jag eventuellt kunde bli lite sen...
Till slut fick jag tag på min chef och sedan mäklaren.
Det hela resulterade i att jag blev lite sen -30 ynka minuter- till jobbet och har fixat en tid för kontraktsskrivning imorron klockan 9.
!!
Det känns helt sjukt och väldigt konstigt, men jättekul.
Förutom att mäklaren är lite halvmysko.
Det är jag som haft mest kontakt med honom, men han ringer ändå till Jocke.
Han fixade ERA lånelöfte åt oss med mig på telefon, men satte Jocke som huvudperson för löftet.
Plus att han glömde ringa upp mig idag, för att tala om vad säljarna tyckte om tiden imorron. Efter 5,5 timmar orkade jag inte vänta längre och ringde upp honom. det visade sig att han hade glömt bort.
Väldigt konstigt.
Glömma kan ju alla göra, men att ta kontakt med den personen man pratat minst med?
Jaja, det blir nog bra i alla fall.
Här kommer en planritning: