Vår Ruset 2009 avklarat
Vi var många tusen tjejer som sparag Vår Ruset nr 2 i Stockholm igår. (Varför det inte heter Vårruset fattar jag inte)
Jag startade i grupp 1, springa fort.
Det var Jocke som tyckte det, jag hade tänkt att starta i andra gruppen, springa, men jag är glad att jag startade i grupp 1.
Jag sprang nämligen om långt fler tjejer än jag blev omsprungen av.
Förra gången blev jag förvånad över hur många det var som valde fel startgrupp. Det var så himla många som stannade och började gå innan vi ens hunnit en kilometer. Då kanske man inte ska välja en grupp som heter springa, utan jogga eller lunka... Den första tjejen jag såg stanna 2008 var efter 500 meter.
Igår var det en tjej som började gå efter 380 meter.
380 METER!
Snacka om att välja fel startgrupp.
Väljer man någon av grupperna springa fort, springa eller jogga så ska man väl kunna klara av 5 km utan att stanna?
Det är ju en sak om man rycks med i stämningen och råkar ta ut sig för mycket i början, men så som vissa flåsade efter 400 meter...
Det var skoj i alla fall, och inte riktigt lika trångt som förra året, kanske för att jag startade i en annan grupp, och en hyfsad tid fick jag.
På Bellmanstaffetten 2008 sprang jag mina snababste 5 km någonsin (25.12), och igår blev det andra snabbaste på 25.33. Finfint med tanke på att jag sprang Vår Ruset på 27.27 förra året.
Här kommer lite bilder och film från min kamera i Jockes händer:
Klockan 18.42
Teamtröjan
Några hundra meter kvar, och jag är trött
Precis i mål, stoppar tidtagningen
Dags att få medalj
Japp, den såg likadan ut i år
Efter att jag dragit i min både tranbärsjuicen och soyadrycken med chokladsmak satte vi oss på en buss och åkte hem.
Det var lite snålare medvaruproverna i år, men jag ska inte gnälla, som fick springa loppet utan att behöva betala.
Det kändes en hel del i baksida lår på vänster ben igår, men idag är det bättre. Jag trodde jag skulle ha en hel del träningsvärk, men icke. Det kanske kommer imorron? Höger vrist känns bra också, bara lite smärta om jag vrider på foten på ett visst sätt, och det är inget jag behöver göra precis.
Det känns fint med andra ord, kanske kan jag ta tillbaka min kondition snart.
Jag startade i grupp 1, springa fort.
Det var Jocke som tyckte det, jag hade tänkt att starta i andra gruppen, springa, men jag är glad att jag startade i grupp 1.
Jag sprang nämligen om långt fler tjejer än jag blev omsprungen av.
Förra gången blev jag förvånad över hur många det var som valde fel startgrupp. Det var så himla många som stannade och började gå innan vi ens hunnit en kilometer. Då kanske man inte ska välja en grupp som heter springa, utan jogga eller lunka... Den första tjejen jag såg stanna 2008 var efter 500 meter.
Igår var det en tjej som började gå efter 380 meter.
380 METER!
Snacka om att välja fel startgrupp.
Väljer man någon av grupperna springa fort, springa eller jogga så ska man väl kunna klara av 5 km utan att stanna?
Det är ju en sak om man rycks med i stämningen och råkar ta ut sig för mycket i början, men så som vissa flåsade efter 400 meter...
Det var skoj i alla fall, och inte riktigt lika trångt som förra året, kanske för att jag startade i en annan grupp, och en hyfsad tid fick jag.
På Bellmanstaffetten 2008 sprang jag mina snababste 5 km någonsin (25.12), och igår blev det andra snabbaste på 25.33. Finfint med tanke på att jag sprang Vår Ruset på 27.27 förra året.
Här kommer lite bilder och film från min kamera i Jockes händer:
Klockan 18.42
Teamtröjan
Några hundra meter kvar, och jag är trött
Precis i mål, stoppar tidtagningen
Dags att få medalj
Japp, den såg likadan ut i år
Efter att jag dragit i min både tranbärsjuicen och soyadrycken med chokladsmak satte vi oss på en buss och åkte hem.
Det var lite snålare medvaruproverna i år, men jag ska inte gnälla, som fick springa loppet utan att behöva betala.
Det kändes en hel del i baksida lår på vänster ben igår, men idag är det bättre. Jag trodde jag skulle ha en hel del träningsvärk, men icke. Det kanske kommer imorron? Höger vrist känns bra också, bara lite smärta om jag vrider på foten på ett visst sätt, och det är inget jag behöver göra precis.
Det känns fint med andra ord, kanske kan jag ta tillbaka min kondition snart.
Kommentarer
Trackback
