Sara och hennes liv

Ibland (oftast när jag håller på att städa en lördag/söndag) så slår det mig med full kraft.
Ska det vara såhär resten av livet?
Ska jag jobba fem dagar i veckan, för att vara ledig två, och sen jobba fem dagar till, där jag hela tiden kommer att längta efter helgen.
Ska jag ägna resten av mitt liv till att jobba, träna och dammsuga?
För det är ju så det är, på vadagarna ska det jobbas och på helgen borde man städa upp allt det man stökat till i veckan.
Och dammsuga, moppa (i alla fall i köket), damma, städa i badrummet och lilla toaletten...
Så ska det hinnas med ett styrkepass och ett långpass helst också.
Kanske börjar jag plugga igen, men det kommer inte vara en omväxling särskilt länge, det blir ju en rutin det också.
Lite semester om sommaren, och har man tur (som jag inte hade förra året) så får man vara lite ledig till jul.
Ska det verkligen vara såhär tills jag fyller 65?

Det är som sagt oftast när jag verkligen inte har lust att städa och det dessutom är helg som de här tankarna kommer fram, men ibland kommer de bara rätt som det är. Poff! Som nu.

Jaja, det skulle kunna varit värre. Om jag jobbade kvar på mitt gamla skitjobb med den skitlönen, var singel och bodde alldeles ensam. Det hade varit riktigt jävligt.
Men det muntrar inte upp så mycket, för jag har haft en förjävla tråkig dag, och vill bara komma bort ett tag. vara lite ledig, kanske få lite sol på ektoplasman.
Men nu är det i alla fall snö ute, och det är fint.